Författare: Barbara Demick
Titel: Inget att avundas
Undertitel: Vardagsliv i Nordkorea
Originaltitel: Nothing to Envy
Originalundertitel: Ordinary Lives in
North Korea
Översättning: Emeli André &
Camilla Jacobsson
Sidor: 379
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: 2012
Första utgåva på originalspråk: 2009
ISBN10: 9127135039
ISBN13: 9789127135031
Jag vet inte hur man skulle komma på idén att
bara läsa en endaste bok om ett så intressant land och samhälle som Nordkorea.
Skulle man ändå ha en sådan befängd idé – läs denna bok!
Naturligtvis raljerar jag lite. Jag har full
förståelse för att alla inte har intresse av Nordkorea och jag vill ju inte,
som klanen Kim, bestämma vad folk skall tycka. Däremot har jag som förslag till
den som inte tidigare har läst någon bok om Nordkorea att börja med denna. För de
andra, som tidigare har läst om landet, så är detta en självklar ny bok att ta
till sig.
Barbara Demick är en amerikansk journalist och
författare som arbetar som utrikeskorrespondens för Los Angeles Times. Hon har
varit i Nordkorea flera gånger, i olika sammanhang och på olika platser.
Därtill har hon intervjuat ett hundratal avhoppade nordkoreaner som nu bor i
Sydkorea eller i Kina.
I boken får man möta ett antal vanliga
nordkoreaner ur olika samhällsskikt och bakgrund. De har alla lämnat sitt
hemland och kan berätta om hur deras liv har varit norr om den 38:e
breddgraden. Alla de personer som läsaren får följa har en bakgrund i och
omkring staden Chongjin i nordöstra delen av landet. Detta för att Demick vill
kunna kontrollera och säkerställa källorna mot varandra.
Berättelserna sker växelvis. Detta kan, i mitt
tycke, göra att det ibland är svårt att hänga med vem som är vem. På det stora
hela är nog detta ändå det bästa sättet att föra den totala berättelsen framåt
då man följer utvecklingen i landet.
Det är starka berättelser på många sätt.
Ungdomarna Mi Ran och Jun Sang träffas i smyg. När de träffas tar de långa
promenader på natten, något som är möjligt då elförbrukningen har strypts och
allt är mörkt. Under promenaderna pratar de om allt, utom om den regim som de
lever under. Knappast någon i Nordkorea kan lita på någon annan, inte ens de
närmaste. Ungdomarnas familjer känner inte till att de träffas. Mi Rans familj
har låg status på grund av att pappan härstammar från södra delarna av Korea.
Om deras relation skulle upptäckas skulle Jun Sangs chanser att komma in i
Arbetarpartiet och de fina universiteten i Pyongyang vara som bortblåsta.
Läsaren får också följa den kvinnliga läkaren
som länge var trogen regimen, vars far begick självmord i sorgen efter den
tidigare ledaren Kim Il Sungs död. Likaså får man följa kvinnan som fick se sin
man och son svälta ihjäl. Berättelserna beskriver också livet för ytterligare
2-3 personer med familjer.
I boken beskrivs händelser med föräldrar som
måste överge sina barn, hur liken efter ihjälsvultna hemlösa människor samlas
in på kärror från järnvägsstationerna på morgonen, hur folk i desperation
trotsar de hårda lagar som finns för att överleva. Folk får inga löner, tvingas
ändå vara på arbetsplatsen, kommenderas ut att arbeta på fälten, tvingas lyssna
på föreläsningar från de stora ledarna.
Lite källkritisk skall
man såklart alltid vara mot den här typen av böcker, kanske också speciellt då
författaren är amerikanska. Helsingborgs Dagblad säger följande om boken: ”Det
som gör att jag tycker om den här med rätta prisade boken är, förutom
kunskapen, själva tonen. Här finns inget nedlåtande, inget raljerande. Bara en
vilja att förstå.” Precis de här känslorna och tankarna får jag själv när jag
läser boken. Det känns som att det ligger ett ofantligt journalistiskt arbete
bakom boken och det finns verkligen ingen raljerande ton mot nordkoreanerna.
Boken finns t.ex. att köpa här:
