Då vänder vi på bladet...

Gott slut på 2011 och ett gott nytt år 2012!

Nyårslöften och ambitioner

Någonstans har jag hört att det vanligaste nyårslöftet är att gå ner i vikt. Om detta stämmer så borde löftet att sluta röka inte komma långt därefter. Hur har detta med nyårslöften uppstått och hur länge har det pågått? Ofta hör man ju folk säga att "På måndag ska jag börja mitt nya liv för då är det ny vecka.." Jag undrar om det inte är liknande vare sig det är ny vecka, efter semestern eller nytt år – det är nystarten som är kicken. Fast nyår är lite mer liksom.

Jag har för mig att jag någon gång har haft ett nyårslöfte. Nu har jag glömt vad det var. De senaste 5-10 åren har jag annars haft en tradition av att inte ha nyårslöften utan mer nyårsambitioner. Det är dumt med löften, man blir så besviken när de inte uppnås. När jag frågar min sambo vad hon har för planer för dagen eller morgondagen brukar hon med glimten i ögat säga "Jag har inga planer, för då blir det mer gjort." Det tycker jag är klockrent på något sätt. Det är väl åt det hållet jag funderar för egen del utan att ha satt ord på det hela – om jag inte har nyårslöften så blir det mer gjort.

Men ambitioner då? En stävan känns ändå bra att ha. Inför 2012 har jag samma ambitioner som jag har haft inför nyår under flera år – att gå ner i vikt, att äta nyttigare, att röra mig mer, att bli hälsosammare. Jag har också ambitionen att försöka tänka till mer innan jag öppnar käften, och också inse att ibland är det bäst att hålla tyst. Man får välja sina krig, som en av mina kollegor brukar säga. Huvudambitionen inför 2012 är också precis som tidigare – att bli en bättre människa.

Det är bra med ambitioner där man ska minska eller öka saker, som att röra sig mer, istället för löften att sluta helt, till exempel att röka. Det blir lättare att nå målen (som är väldigt suddiga) och man kan fortsätta nästa år, och nästa…

Attitydinkontinens

Jag är övertygad om att jag lider av attitydinkontinens. Fast frågan är om det är människor runtomkring mig eller jag själv som lider av det mest. Finns det bot eller medikamenter mot denna åkomma tro.

Idag fyrade Språkrådet av Nyordslistan 2011 på sin Facebooksida. Ett par timmar senare dimper Språktidningens specialnummer Alla nyorden ner i min brevlåda. I tidningen berättas lite utförligare om de nya orden. Alla ord i listan är inte nya dock, utan med finns även ord som har fått ett uppsving under det gångna året. Det är roligt med ord och språk. Visst prenumererar jag på Språktidningen och jag spelar Wordfeud på min mobil. Att jag inte satsade mer på språk i skolan är vad jag ångrar mest från den tiden. Ja, förutom de censurerade sakerna då…

Det är intressant hur språket förändras och influeras av samtiden och omvärlden. I årets nyordslista nämns det en del om arabisk vår och jasminrevolution efter vad som hände i Tunisien i början av året och som spred sig i främst arabvärlden. Jag kan ibland bli barnsligt upprymd när femöringen trillar ner och jag gör en språklig koppling. Barberare är väl nästan utdött som yrke i Sverige, och därmed på utdöende som ord. Tanken har aldrig riktigt slagit mig vad det egentligen betyder förrän jag fick reda på att Barbados betyder "de skäggigas ö". Därmed var inte kopplingen lång till engelskans barber och beard. Jag gillar ordet barberare, det känns mjukt och tryggt på något sätt – ungefär som gotter, slantar eller portmonnä. För ett par veckor sedan hörde jag att det lär finnas en frisör i Karlstad som även rakar med rakkniv, okänt dock om han kallar sig barberare. I Skopje har jag en gång klippt mig hos Berber Goran, eller Barberar-Göran som jag kallade honom. Klippningen kostade 15 spänn. Det kändes bra. Inte bara för att det var billigt eller att det låg en halvtrappa ner mittemot Hotel Bimbo.

Den där nyordslistan kommer varje år. Jag funderar på hur många av de där orden som kommer leva kvar, och vad det är som gör att vissa ord blir kvar medan andra faller bort. I årets lista tycker jag det var några ord som var riktigt bra men jag är ändå skeptiskt till att de kommer finnas kvar i språket särskilt länge. Attitydinkontinens är ett rätt träffande ord men jag tror att det är för långt och krångligt i det vardagliga språket. Jag är också skeptisk till att åsiktstaliban kommer vara kvar en längre tid. Detta lite roliga begrepp för en person som endast tillåter en enda åsikt i en fråga är väl inte speciellt långt och krångligt – fast det känns lite för käckt på något sätt. Därtill kan ju det etiska diskuteras. Ja, att jag dömer ut detta ord är väl åsiktstalibanskt av mig. (Hur smidigt lät det?) Ett av de bättre orden i årets lista tycker jag begreppet för en som både vabbar (det ordet har hängt med ett tag nu) och samtidigt jobbar hemifrån är – vobba.

Attitydinkontinens var det ja – det är oförmågan att hålla inne med vad man tycker. Det kan ju passa bra på en blogg.

Tabula rasa - Då kör vi!

Jag har funderat på det ganska länge – att börja med en blogg alltså.

Sedan jag var ganska ung så har jag ofta skrivit någon form av dagbok när jag har varit ute och rest. De där dagböckerna har aldrig blivit klara, utan finns som fragment av händelser. När jag vistades på Balkan under knappt ett halvår 2005 började jag skriva mejl till folk som jag även sparade för egen del som minne. Dessa övergick i någon typ av veckobrev, inspirerat av Carl Bildts tid på Balkan. Parallellt började jag skriva en dagbok. För tillfället är den på 57 sidor, allt från tomma dagar till detaljerade berättelser, via många dagar med uppradade stolpar för att kunna fortsätta berättelsen. Efter snart sju år så kanske det är dags att inse att den där dagboken aldrig kommer att bli klar. Det ser ut på liknande sätt efter att jag arbetade i Sudan under några veckor för två år sedan och samma sak med den där charterresan till Kap Verde förra vintern.

Eftersom jag har funderat en ganska lång tid (i alla fall ett par år) på att skriva en blogg så har tre huvudsakliga frågor dykt upp – Varför skall jag skriva? Vad skall jag skriva? och För vem skall jag skriva?

På dessa frågor har jag inte klurat ut något svar. (Det är förmodligen därför som jag inte har skrivit tidigare.) Kanske beror det på, kanske hör frågorna samman. Vad jag skriver kanske beror på vem jag skriver för, och vem jag skriver för kanske beror på vad jag skriver. Varför jag vill skriva tror jag är för att jag gillar det och vill få något ur mig. Det kan nog mycket väl vara så att det också hänger ihop med att de där dagböckerna aldrig kommer att bli klara. Förmodligen kommer inte heller den där boken att bli skriven någon gång, boken som jag inte ens vet vad den skall handla om.

Vi får väl se vad det blir av denna bloggen. Jag har en ambition inledningsvis att inte nischa in mig åt något speciellt ämne. Resor ligger nära till hands annars då detta är mitt stora intresse. Fast det skulle bli för tråkigt då jag ändå är ute och reser ganska lite. Jag hoppas jag skall få tillfälle att skriva om olika ämnen. Det finns också en ambition att skriva "lagom" mycket. Jag tror att folk tappar intresset om det bara poppar in något inlägg varannan månad – och jag tror folk tröttnar om man skriver tre-fyra inlägg varje dag.

Som man kan gissa så är Carl Bildts skrivande en inspirationskälla för mig, det kan ju anas inte minst på namnet på denna blogg jämfört med bloggen som vår utrikesminister skriver. (Hoppas jag inte blir stämd eller så nu..) Det finns såklart annat och andra som har inspirerat mig att påbörja denna blogg, det får jag kanske chansen att återkomma till.